I would make it long and maybe lie just a little, tell you that I'm doing fine

 
Ibland är det så jobbigt att kolla på bilder från bara nått år tillbaka och sakna så mycket. Så mycket som var bättre då, men som man tog för givet. Att man alltid måste njuta av livet även om man jämt ser allt som skit. Jag trodde jag var deprimerad för ett år sen. Jag skolkade, jag skrek inombords och hatade mig själv varje dag mer och mer. Kommer inte ihåg något bra. Men nu kan jag inte ens förstå varför jag hatade livet då. Det var ju så himla bra egentligen.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0