När jag är med dig blir min röst så gäll

Detta är resultatet. Jag verkligen hatar mitt drastiska, impulsiva- jag. I ren panik klippte jag av en halv decimeter och lite till av mitt hår innan Louise i fredags. Vad jag tänkte med vet jag inte riktigt, men ärligt talat så kan jag inte bry mig mindre om mitt hår just nu. Vet inte varför men har absolut ingen panik känsla och har aldrig haft det efter mina impulsiva förändringsprocesser. Hm. Idag har jag myst i soffan med mamma framför massa repriser och te. Tänkt lite över hur bra livet är. Även fast inget alls går bra just nu. Jag lever och är frisk och anser att jag är fullt psykiskt och fysiskt normal. Den där andra ilands-skiten kan få vänta. Ska tänka på den när jag har orken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0