Cause I guess I just should've been happy for the girl, congratulate then vanished

Jag är så himla rastlös. Jag brukade vara en sådan som älskade att ligga hemma, själv, i sängen och se på gamla filmer och bara koppla bort världen.
Men nu skriker bara de i hela mig av rastlöshet. Mina tankar försvinner inte längre av att se film. Dem försvinner när jag är med folk, när jag pratar med andra och är ute. Varsomhelst utom hemma.
Detta är hemskt, men igår skulle jag ha en hemmakväll, vilket slutade på en hemmafest hos Emil. Idag var jag hemma, hela kvällen, men ångrar mig 500 gånger om.
Stör mig på att jag inte kan koppla av hemma.
Så. Tack och adjö. Får väll gå ett varv runt huset eller något.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0