juliawahlstrom

Hon försvinner ifrån mig och det gör ont. Men ensamheten har jag själv skapat och den där konflikten som aldrig löstes upp utan släpptes i luften landade så fruktansvärt våldsamt i marken att efterskalvet skapade en djup, vid spricka mellan oss. Jag kunde se i hennes ögon när det var något fel. Jag visste alla hennes mörka, smärtsamma hemligheter och hon visste mina. Vi kunde varandras svagheter men älskade varandras styrkor. Det går så sjukt fort det där. Sprickor kan sprida sig i marken lika fort som eld. Så skynda er att läka allt, skynda er att förlåta. Innan eran mark också brister.