När alla löften klingar falskt nästa gång du lovar någon allt
Jag är trött på att skämmas över mig själv. Trött på människor som får en att skämmas över en själv. Som gör en så förbannat osäker, liksom krymper än. Det kan vara ett ord, en gest, en blick. Och helt plötsligt börjar du tänka på vad du säger och utan anledning blir du nervös. Jag är så. Jag vill vara omtyckt. Men jag undrar ibland varför. Varför folk bara kan störa sig på allt någon säger, säga emot varenda åsikt. Rätta varenda ord. Trycka ner en utan att egentligen mena det. Det är folk som inte vill se sina egna fel, misstag och skavanker. Folk som ser andras istället. Det kanske känns bättre. Se er egna fel. Rätta dom om ni vill. Jag behöver inte bli rättad av folk. Behöver inte bli påmind om alla mina fel, för jag är redan mycket medveten om dom. Och jag rättar dom själv. Men tack för omtanken ändå.
