Det är tungt att alltid se svart i ögonvrån

Den värsta helgen på länge faktiskt. Och jag kan inte sätta fingret på vad som gjorde den så sämst. Jag var ju med mina vänner som alltid. Bara de att jag fick feber igår. Så det blev ingen fotbollsmatch. Kan inte hjälpa att jag känner typiskt min otur.
Så nu ligger jag här, febern är borta, ingenting är åstadkommet.
Ska till skolan ändå imorgon. För jag vet vad som händer med mig om jag inte går.
Och jag vet att det aldrig slutar bra och att allt inte är otur, att det mer eller mindre bara är jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0